klockan är typ halv fyra.. lite mer.. och jag är helt slut över alla tårar jag gråtit.. jag mår lika dåligt som den 7 september.. jag har rivit upp gamla sår vilket inte är bra.. jag saknar honom.. det flesta vet nog vem jag menar och ni tänker säkert på vilken idiot jag är just nu.. men ni lärde aldrig känna honom på det sättet.. ni hade aldrig det förtroende för honom som jag hade för honom.. han var mer än bara nån, han var min bästavän, min bror.. jag kan inte hjälpa det, jag saknar honom, varje dag, varje natt.. jag må säga nåt annat, men jag vågade aldrig säga det högt, vågade aldrig inse att han fortfarande har en stor del av mitt liv.. vågade aldrig inse hur tomt mitt liv faktiskt är utan honom.. mitt liv är inte detsamma utan honom, jag kmr aldrig mer få höra hans röst.. jag kmr aldrig mer få ha honom i mitt liv.. och ärligt, det dödar mig, för när jag tänker tillbaka till förra sommaren så var allting perfekt, för jag hade honom vid mitt liv.. han betydde mer än vad ni någonsin kmr förstå.. och det tog tio minuter att skriva det här inlägget och inte har mina tårar slutat rinna.. det finns ingen mening med livet längre..
ibland undrar jag hur mitt liv skulle varit om jag aldrig träffat honom? fast jag vågar inte tänka den tanken, jag vågar inte.. han betydde helt enkelt för mycket för att ens kunna tänka så.. ibland önskar jag bara han kunde komma tillbaka.. :'(


låten.. :'(


hur fan ska jag fylla tomrummet efter dig..?
du var verkligen precis allting för mig..
det är ett stort tomrum i mitt liv..
det saknas en stor bit..
det känns som att världen har övergivit mig, för du var min värld.. :'(