den där låten dödar mig.. jag saknar dig så jävla mycket..

jag känner att jag måste skriva av mig, för jag klarar inte hålla det inne nåt mer, det förstör mig totalt..
& jag hoppas verkligen du läser det här, för du lär fatta att det är dig jag menar.. & om du läser det här, snälla, skriv eller nåt, visa nåt tecken.. :(
det var sommarn 2008 jag lärde känna dig, och redan då visste jag att du var speciell.. men jag trodde aldrig du skulle bli en sån stor del av mitt liv.. du kom när allting var som svårast.. och allt du sa höll mig vid liv.. om det inte hade varit för dig vet jag inte vad jag skulle tagit mig till.. min bästavän, min bror.. du betydde världen för mig.. hade aldrig någonsin litat på nån så mycket som jag litade på dig.. allting som hände runt omkring mig så fanns du alltid där, bara att jag kunde prata med dig betydde så jävla mycket för mig.. &jag vet att jag var dålig på att visa att jag fanns för dig men jag gjorde det verkligen, mer än du anar.. sen kom vintern och vi blev osams som fan.. hade ett grymt stort bråk och minns hur dåligt jag mådde.. vi blev sams och ibland hade vi såna där onödiga bråk, dagar, veckor som vi inte pratade med varandra.. men så förra sommaren så började vi skriva med varandra igen.. på nåt sätt ångrar jag inte att vi började skriva igen för du fick mig må jävla bra.. folk kunde se det, jag var verkligen lycklig, allt tack vare dig.. du gjorde mig hel, jag menar det, du gjorde mig så jävla hel.. jag vet att vi inte hade det lätt, men när vi väl inte bråkade så hade vi det bra, eller hur? min fina, underbara vän, jag saknar dig.. &nu är allting som värst, det har varit det ett tag nu.. jag har inte varit mig själv längre, vågar inte sova på nätterna längre, för då kmr bara mardrömmarna ifatt mig.. mitt förtroende för folk är på 0.. jag vågar inte lita på nån så mycket igen.. vågar inte låta nån komma så nära in på mitt liv.. det är få som vet hur mycket du egentligen betydde för mig.. jag trodde den här sommaren skulle bli bra, dels för att du inte fanns i mitt liv längre.. men se så fel man kan ha, det fick mig att bara sakna dig ännuännu mera.. jag har tappat kontrollen över mig, jag har gått vilse i mitt egna liv.. jag är trött på att ljuga för mig själv, jag behöver dig i mitt liv.. minnen från oss kmr ifatt mig, jag vet inte vad jag ska göra.. sena nätter, gråta mig igenom dom.. hur länge ska det pågå? även om vi sagt att vi ska blocka varandra, inte prata med varandra så känns det fortfarande som du håller fast mig, för du anar inte hur ont det faktiskt gör i bröstet på mig..
jag klarar mig inte utan dig, jag svär på gud, jag behöver dig..
&om jag skulle fått chansen att få ha dig som min vän igen, skulle jag inte tveka en sekund på att ta den..
för du betydde allt för mig, jag gör vad som helst, exakt vad som, bara du kmr tillbaka..
som jag skrev där uppe, om du läser det här, visa nåt tecken då, snälla.. :(